Jennifer (av den enastående stygga sekreteraren) skickade mig länken till den här klänningen, vilket är av hennes syskon hopp (av varm rosa pistol).
Det är uppenbart, självklart, även om jag skulle vilja, för ett ögonblick, att underhålla konceptet om en värld där bilden av lila regn-era prins är allestädessam och kraftigt marknadsförd, typ av som alla de cheevara-t-shirts .
Det är ett så kort språng, är det inte, från att upptäcka en lila satinklänning för att tro “Jag borde måla prins på den här klänningen! Det skulle vara fantastiskt!”
Och lo, det är fantastiskt.
Om jag hade den här klänningen skulle jag inte bära det … Jag skulle lägga den på en mannequin samt hålla i mitt bostadsyta (eller om min andra hälften invände, sovrummet, eller, om han verkligen invände, mitt kontor ) Eftersom det som ett konstverk skulle göra mig nöjd varje dag.
Ännu mycket bättre skulle vara att ha ett av de inspelningsbara hälsningskortet bullerchips som fastnar inuti den, ansluten till en rörelsessensor, såväl som då, om folk blev lika nära det, boom! Lila regn skulle spela. (Det riktigt climax-y “Jag vill bara se dig” del, naturligt.)
Jag tror att målningar på klänningar är de nya hundarna som spelar poker. Någonsin så-lite ostlikt, men glädjande i en metod som du verkligen inte kan förklara.
Oavsett om du skulle skärpa det här, bära det här eller bara beundra från ett (mycket lång) avstånd (jag erkänner inga andra alternativ), var noga med att inspektera länken till hoppets andra saker – David-Bowie-in-labryinth-klänningen är På samma sätt fantastiskt, om något skrämmande. (Bowie var skrämmande i den filmen, var han inte? Visst, hälften av det var den förstådda rädslan som inducerar hög kvalitet av spandex, men fortfarande …)
Dela detta:
Twitter
Facebook
Så här:
Gilla lastning …
Relaterad
APB på en BDP (BDP = brudklänning mönster) 4 februari 2009
Oförskämd? Eller bara clueless? Eller något annat? 19 april 2007
Så vad? 10 december 2008 med 143 kommentarer